Livet...
Har suttit och tänkt mycket på de nya livet som man lever och hur annorlunda de blivit vilket man inte kunde föreställa sig innan. Att de inte skulle bli som förut förstod man ju men aldrig hur mycket eller hur stort de egentligen blev.
Jag har velat ha barn väldigt länge, men Gustav ville vänta vilket vi också gjorde. Var väl inte så att jag akut ville ha med en gång men kände att de var något jag kunde tänka mig ganska snart. Men efter ett tag så ändra jag mig var förra året, såg att de kanske inte var en "dans på rosor" som man kanske trodde och börja ändra mig att ne men vi kan allt vänta vi har ingen brådska och jag hade inget jobb och gick på kryckor. Hm, vad hände jo de tog sig!
Vi var ganska chockade här hemma, men vi beslöt oss för att behålla de och ville satsa på detta! Och jösses, helt klart de bästa valet vi båda gjort någonsin! Trots tvivel som man hade, och de är inte så konstigt med tanke på den sitsen vi var i då. Men idag är vi världens lyckligaste föräldrar till en helt underbar Lucas! Att vi skulle vara vi 3 idag kunde man inte tro förra året, absolut inte! Men nu när vi väl är här så känns de så naturligt och så jävla rätt! Är väl å andra sidan inte konstigt då de är ens barn men ni förstår säkert vad jag menar!
Att vara mamma är något helt fantastiskt, man får uppleva sådan kärlek, se ens barn växa, att uppleva andra saker de går inte beskriva i ord. De har gått 3 veckor sen han kom, men de känns som de är längre på något sätt. Att vara mamma är de bästa som finns tror jag även de jobbiga stunderna för de försvinner när man har de bästa stunderna. Men de är också en utmaning, en utmaning för en själv. Att se hur mycket man egentligen kan och klarar av. Att man inte sover som förut, barnet kanske skriker hela tiden en dag eller inte mår bra. Man pressas till de yttersta och de är jobbigt just då men de försvinner så fort! För när man har en underbar stund, gosar eller barnet gör något nytt, eller ler mot en så är de som att den jobbiga stunden aldrig funntis.
Lucas är helt klart de bästa som har hänt mig och även Gustav! Att få dela sådan kärlek är obeskrivligt, att kunna känna sådan kärlek och älska två människor så mycket är SJUKT! Trodde aldrig man kunde uppleva de men jösses de kan man och de gör jag! Dessa två killar är de bästa som finns, och kommer hålla dom hårt i mitt liv! Är så tacksam att de blev jag och Gustav och så tacksam över att vi tillsammans fick Lucas.
Idag är vi en familj, en lycklig familj som kommer ha de underbart men också tufft för de tillhör livet men när de är tufft så tar man sig igenom de och stöttar och ger varandra kärlek. De är något som är så viktigt. Och en sak måste jag bara nämna, när den första veckan var så jobbig, hade jag inte haft Gustav och att han var så stöttande så vet jag inte vad jag hade gjort. Han är bäst min sambo!
Livet har förändrats stort, och till de helt klart bättre! Man kan nog inte begära så mycket mer av livet, att man får leva, må bra och dåligt, uppleva kärlek, ha familj och vänner i livet. Då har man allt tycker jag och de räcker och blir över!
Mina killar! <3
Jag har velat ha barn väldigt länge, men Gustav ville vänta vilket vi också gjorde. Var väl inte så att jag akut ville ha med en gång men kände att de var något jag kunde tänka mig ganska snart. Men efter ett tag så ändra jag mig var förra året, såg att de kanske inte var en "dans på rosor" som man kanske trodde och börja ändra mig att ne men vi kan allt vänta vi har ingen brådska och jag hade inget jobb och gick på kryckor. Hm, vad hände jo de tog sig!
Vi var ganska chockade här hemma, men vi beslöt oss för att behålla de och ville satsa på detta! Och jösses, helt klart de bästa valet vi båda gjort någonsin! Trots tvivel som man hade, och de är inte så konstigt med tanke på den sitsen vi var i då. Men idag är vi världens lyckligaste föräldrar till en helt underbar Lucas! Att vi skulle vara vi 3 idag kunde man inte tro förra året, absolut inte! Men nu när vi väl är här så känns de så naturligt och så jävla rätt! Är väl å andra sidan inte konstigt då de är ens barn men ni förstår säkert vad jag menar!
Att vara mamma är något helt fantastiskt, man får uppleva sådan kärlek, se ens barn växa, att uppleva andra saker de går inte beskriva i ord. De har gått 3 veckor sen han kom, men de känns som de är längre på något sätt. Att vara mamma är de bästa som finns tror jag även de jobbiga stunderna för de försvinner när man har de bästa stunderna. Men de är också en utmaning, en utmaning för en själv. Att se hur mycket man egentligen kan och klarar av. Att man inte sover som förut, barnet kanske skriker hela tiden en dag eller inte mår bra. Man pressas till de yttersta och de är jobbigt just då men de försvinner så fort! För när man har en underbar stund, gosar eller barnet gör något nytt, eller ler mot en så är de som att den jobbiga stunden aldrig funntis.
Lucas är helt klart de bästa som har hänt mig och även Gustav! Att få dela sådan kärlek är obeskrivligt, att kunna känna sådan kärlek och älska två människor så mycket är SJUKT! Trodde aldrig man kunde uppleva de men jösses de kan man och de gör jag! Dessa två killar är de bästa som finns, och kommer hålla dom hårt i mitt liv! Är så tacksam att de blev jag och Gustav och så tacksam över att vi tillsammans fick Lucas.
Idag är vi en familj, en lycklig familj som kommer ha de underbart men också tufft för de tillhör livet men när de är tufft så tar man sig igenom de och stöttar och ger varandra kärlek. De är något som är så viktigt. Och en sak måste jag bara nämna, när den första veckan var så jobbig, hade jag inte haft Gustav och att han var så stöttande så vet jag inte vad jag hade gjort. Han är bäst min sambo!
Livet har förändrats stort, och till de helt klart bättre! Man kan nog inte begära så mycket mer av livet, att man får leva, må bra och dåligt, uppleva kärlek, ha familj och vänner i livet. Då har man allt tycker jag och de räcker och blir över!
Mina killar! <3
Kommentarer
Trackback
