Arg!
Ja, de kan man verkligen säga och är fruktansvärt arg på mig själv!
Här har jag i två dagar suttit och gnällt och beklagat mig för hur jobbigt allt är att vara gravid och att den lill* inte vill komma ut! Jäkligt arg på mig själv.
Har nu suttit och kollat på rosabandet galan, och skänt ett bidrag. Sett dessa klipp på vad en del av alla kvinnor går igenom och man kan inte annat än att bli arg på sig själv när lipar över saker som faktiskt inte är något egentligen!
Om jag inte lipat förut så har jag gjort de iaf, inte många stunder de vart torrt på min kind!
Alla klipp är ju så självklart hemska på sitt sätt. Men ett tilltala mig mer. De var en kvinna och en man som fått den största gåvan, barn! Nyfödd bebis och allt i livet var helt underbart tills hon fick beskedet bröstcancer. Blir tårögd jag bara tänker tanken. Jag kan inte ens föreställa mig hur jag ens skulle ta ett sådant besked att man har fått bröstcancer, och precis fått barn. Du "ska" ju vara med hela livet, du ska ju se ditt barn växa upp och allt vad de innebär. Att då få ett besked precis när ditt barn kommit till världen att du har bröstcancer och att du kan dö. Vilket också tyvärr den här kvinnan efter långt kämpande gjorde. De gjorde så ont i mig så jag finner inga ord!
De får mig att vakna till liv, inte på de sättet att man ska sitta och deppa ihop och tänka hela tiden tänk om absolut inte men man ska då verkligen ha i de tanken, att man kan bli drabbad av detta. Man ska ta detta seriöst! Man ska inte ta lätt på sånna här saker i livet även fast man vill. Idag har vi turen att forskningen gått såpass långt och att många kvinnor räddas och klarar sig men de är ändå så många som inte gör de!
Man får också tänka på alla nära och kära, man själv kanske inte blir drabbad men din mormor, farmor mamma kusiner, vänner. Alla runt omkring dig! Och de är hemskt för de som är runt omkring också, att se någon lida, att se vad en drabbad går igenom.
Så jag hoppas vekligen att ni där ute har vart med och gett ert bidrag!
Här har jag i två dagar suttit och gnällt och beklagat mig för hur jobbigt allt är att vara gravid och att den lill* inte vill komma ut! Jäkligt arg på mig själv.
Har nu suttit och kollat på rosabandet galan, och skänt ett bidrag. Sett dessa klipp på vad en del av alla kvinnor går igenom och man kan inte annat än att bli arg på sig själv när lipar över saker som faktiskt inte är något egentligen!
Om jag inte lipat förut så har jag gjort de iaf, inte många stunder de vart torrt på min kind!
Alla klipp är ju så självklart hemska på sitt sätt. Men ett tilltala mig mer. De var en kvinna och en man som fått den största gåvan, barn! Nyfödd bebis och allt i livet var helt underbart tills hon fick beskedet bröstcancer. Blir tårögd jag bara tänker tanken. Jag kan inte ens föreställa mig hur jag ens skulle ta ett sådant besked att man har fått bröstcancer, och precis fått barn. Du "ska" ju vara med hela livet, du ska ju se ditt barn växa upp och allt vad de innebär. Att då få ett besked precis när ditt barn kommit till världen att du har bröstcancer och att du kan dö. Vilket också tyvärr den här kvinnan efter långt kämpande gjorde. De gjorde så ont i mig så jag finner inga ord!
De får mig att vakna till liv, inte på de sättet att man ska sitta och deppa ihop och tänka hela tiden tänk om absolut inte men man ska då verkligen ha i de tanken, att man kan bli drabbad av detta. Man ska ta detta seriöst! Man ska inte ta lätt på sånna här saker i livet även fast man vill. Idag har vi turen att forskningen gått såpass långt och att många kvinnor räddas och klarar sig men de är ändå så många som inte gör de!
Man får också tänka på alla nära och kära, man själv kanske inte blir drabbad men din mormor, farmor mamma kusiner, vänner. Alla runt omkring dig! Och de är hemskt för de som är runt omkring också, att se någon lida, att se vad en drabbad går igenom.
Så jag hoppas vekligen att ni där ute har vart med och gett ert bidrag!
Kommentarer
Trackback
