Förlossningen
Hallå i stugan!
Kanske är dags att göra en liten uppdatering när man har tid! :) Kan ju passa på att berätta lite om förlossningen som var LÅNG!
Börja med att åka in till sjukhuset för kontroll som jag gjorde på måndagen samma vecka. Tänkte att jag får säkert åka hem igen, bara för att ha otur men så blev de inte. Hon sa att fostervatten har minskat och sedan att jag inte ville gå mera spela in också. Så jag blev inlagd på BB oförlösta där som satte in en kateter typ i livmodershalstappen som skulle mjuka upp den. Fick den vid 3 och vid 6 for den ut. Då blev vi förflyttade till förlossninge. Himla flyttande! =P
Sammandragningarna hade redan börjat då jag låg på BB.
Kom ner till förlossningen och där tog dom hål på vattnet! Efter de drog de igång med värkar. Tog mig en dusch och så för att lindra lite. Allt flöt på eller vad man nu ska säga tills de blev för starka och och jag ville ha lite smärtlindring. Då flytta dom mig till ett annat rum. Där fick jag lustgas och herre jesus vad hög man blev! Gustav fick sig ett gott skratt iaf! =) hehe. Ja, man låg där och hade värkar. Dom kom in emellan åt och greja. Kände fall man var öppen. Och de var jag ju, kommer ej ihåg hur mycket just nu. Sen satte dom elektrod på huvudet, jäkla bökande där nere!
Sen kom natt personalen, den barnmorskan var helt underbar! Men de var nu de jobbiga börja. Dom satte ju dropp på mig för att öka på de hela, men de fick dom hålla på och stänga av och sätta på från och till. Då de blev för intensivt och sen när dom stängde av blev de för glest. En jävla process! Sen så öppna jag mig inte som jag skulle heller, öpnna mig 1 cm och sen drog jag tillbaka igen. Tillslut fick jag nog av värkarna och bad om ryggmärgsbedövning. De var underbart kan jag säga! Då kunde jag få vila lite, då jag hållt på länge. Fortsatte hela natten men inget hände direkt. Jag öpnna mig mer sen, och tänkte ju jäklar men icke då. De drog tillbaka igen, varför vet jag inte riktigt. De blev ingen process på de hela. Sen fick jag byta ställningar hela tiden då Lucas böka där inne och de blev inte bra alls. Tänkte att de här kommer ju ta år och dar innan han kommer ut.
Kl halv 7 kommer dom in och säger att de här kommer inte funka du kommer inte öppna dig 10 cm så du får förlösas med kejsarsnitt, hade bara öpnnat mig 3 cm eller något på 12 h. Okej, de var exakt de jag inte ville! Ville inte bli igångsatt och inte bli förlöst med kejsarsnitt, åkte på allt jag inte ville! Iaf, dom väcker gustav som sover och berättar och han får ju en chock och tror något är fel, stackarn! Alla tusen läkare kommer in och rycker i en, sprutar in massa saker. Sen in i de rummet dom ska göra snittet, där inne är de så många läkare så jag blev helt förvirrad och rädd! Sen höll dom på som fan där inne också, var så rörigt och stressigt upplevde jag de. Sen drog dom igång, och dra åt helvete! Aldrig aldrig aldrig mer!!!
De gör ju inte ont när dom gör kejsarsnitt men du känner ju att dom håller på i magen, drar och knökar ut honom! Jag skrek som fasen där inne, så gustav och narkosläkaren fick hjälpa mig att andas för jag fick panik!! Dock tog de inte många minuter innan han var ute. När man fick höra av skrika, sådan lycka och glädje har man nog aldrig upplevt. Både jag och Gustav börja gråta!
De var en sådan lycka som inte går att beskriva. Världens finaste kille också! <3 Gustav fick honom i famnen och vi börja prata namn snabbt. Och vi bestämde oss för Lucas nästan direkt. De kändes bäst och passa honom bäst! När allt var klart blev vi flyttade till första rummet vi hade på förlossnigen. Där börja vi med amnigen och sen fick vi vänta på att jag skulle få tillbaka känseln i benen men de fick jag inte just nu. Hungriga som satan var vi då inte hade ätit något sen kl 8 på kvällen dagen innan! Men tillslut fick vi en den berömda brickan! =D
Efter ett tag så åkte vi upp till BB, fick ett eget rum och Gustav fick ligga kvar och de var väl tur de då jag inte kunde röra mig alls. På kvällen kom känsel tillbaka och jag fick komma upp till en dusch. De var en liten pärs men upp kom jag iaf. Duschen var underbart skön! Kvällen rulla på efter de, blev en bökig natt bara då lucas inte vill sova utan bara amma hela tiden! Var bra trött kan jag säga. Morgonen kom och vi ville åka hem så vi vänta på läkaren och så. Fick klartecken, gav lucas ett bad innan vi åkte och for vi hem! Mådde väldigt bra för att ha gjort kejsarsnitt. Man var ju öm i magen och så men var ju inte så att jag skrek av smärta!
Mamma och magnus var här hemma när vi kom hem. Mamma hade längtat som skam! =D hehe. Trötta var vi den kvällen och natten med. Lucas kom till ro vid 3 tiden.
Så de var en pärs till förlossning kan säga. Lång tid och mycket smärta men de är klart de var de ju värt när man såg våran Lucas. Men ska inte sticka under stolen med att man är orolig när man väl skaffar en till om de ska bli likadant och om man får förlösas med kejsarsnitt igen för de är något jag aldrig vill göra om igen!! Värsta jag vart med om..
/ Caroline
Kanske är dags att göra en liten uppdatering när man har tid! :) Kan ju passa på att berätta lite om förlossningen som var LÅNG!
Börja med att åka in till sjukhuset för kontroll som jag gjorde på måndagen samma vecka. Tänkte att jag får säkert åka hem igen, bara för att ha otur men så blev de inte. Hon sa att fostervatten har minskat och sedan att jag inte ville gå mera spela in också. Så jag blev inlagd på BB oförlösta där som satte in en kateter typ i livmodershalstappen som skulle mjuka upp den. Fick den vid 3 och vid 6 for den ut. Då blev vi förflyttade till förlossninge. Himla flyttande! =P
Sammandragningarna hade redan börjat då jag låg på BB.
Kom ner till förlossningen och där tog dom hål på vattnet! Efter de drog de igång med värkar. Tog mig en dusch och så för att lindra lite. Allt flöt på eller vad man nu ska säga tills de blev för starka och och jag ville ha lite smärtlindring. Då flytta dom mig till ett annat rum. Där fick jag lustgas och herre jesus vad hög man blev! Gustav fick sig ett gott skratt iaf! =) hehe. Ja, man låg där och hade värkar. Dom kom in emellan åt och greja. Kände fall man var öppen. Och de var jag ju, kommer ej ihåg hur mycket just nu. Sen satte dom elektrod på huvudet, jäkla bökande där nere!
Sen kom natt personalen, den barnmorskan var helt underbar! Men de var nu de jobbiga börja. Dom satte ju dropp på mig för att öka på de hela, men de fick dom hålla på och stänga av och sätta på från och till. Då de blev för intensivt och sen när dom stängde av blev de för glest. En jävla process! Sen så öppna jag mig inte som jag skulle heller, öpnna mig 1 cm och sen drog jag tillbaka igen. Tillslut fick jag nog av värkarna och bad om ryggmärgsbedövning. De var underbart kan jag säga! Då kunde jag få vila lite, då jag hållt på länge. Fortsatte hela natten men inget hände direkt. Jag öpnna mig mer sen, och tänkte ju jäklar men icke då. De drog tillbaka igen, varför vet jag inte riktigt. De blev ingen process på de hela. Sen fick jag byta ställningar hela tiden då Lucas böka där inne och de blev inte bra alls. Tänkte att de här kommer ju ta år och dar innan han kommer ut.
Kl halv 7 kommer dom in och säger att de här kommer inte funka du kommer inte öppna dig 10 cm så du får förlösas med kejsarsnitt, hade bara öpnnat mig 3 cm eller något på 12 h. Okej, de var exakt de jag inte ville! Ville inte bli igångsatt och inte bli förlöst med kejsarsnitt, åkte på allt jag inte ville! Iaf, dom väcker gustav som sover och berättar och han får ju en chock och tror något är fel, stackarn! Alla tusen läkare kommer in och rycker i en, sprutar in massa saker. Sen in i de rummet dom ska göra snittet, där inne är de så många läkare så jag blev helt förvirrad och rädd! Sen höll dom på som fan där inne också, var så rörigt och stressigt upplevde jag de. Sen drog dom igång, och dra åt helvete! Aldrig aldrig aldrig mer!!!
De gör ju inte ont när dom gör kejsarsnitt men du känner ju att dom håller på i magen, drar och knökar ut honom! Jag skrek som fasen där inne, så gustav och narkosläkaren fick hjälpa mig att andas för jag fick panik!! Dock tog de inte många minuter innan han var ute. När man fick höra av skrika, sådan lycka och glädje har man nog aldrig upplevt. Både jag och Gustav börja gråta!
De var en sådan lycka som inte går att beskriva. Världens finaste kille också! <3 Gustav fick honom i famnen och vi börja prata namn snabbt. Och vi bestämde oss för Lucas nästan direkt. De kändes bäst och passa honom bäst! När allt var klart blev vi flyttade till första rummet vi hade på förlossnigen. Där börja vi med amnigen och sen fick vi vänta på att jag skulle få tillbaka känseln i benen men de fick jag inte just nu. Hungriga som satan var vi då inte hade ätit något sen kl 8 på kvällen dagen innan! Men tillslut fick vi en den berömda brickan! =D
Efter ett tag så åkte vi upp till BB, fick ett eget rum och Gustav fick ligga kvar och de var väl tur de då jag inte kunde röra mig alls. På kvällen kom känsel tillbaka och jag fick komma upp till en dusch. De var en liten pärs men upp kom jag iaf. Duschen var underbart skön! Kvällen rulla på efter de, blev en bökig natt bara då lucas inte vill sova utan bara amma hela tiden! Var bra trött kan jag säga. Morgonen kom och vi ville åka hem så vi vänta på läkaren och så. Fick klartecken, gav lucas ett bad innan vi åkte och for vi hem! Mådde väldigt bra för att ha gjort kejsarsnitt. Man var ju öm i magen och så men var ju inte så att jag skrek av smärta!
Mamma och magnus var här hemma när vi kom hem. Mamma hade längtat som skam! =D hehe. Trötta var vi den kvällen och natten med. Lucas kom till ro vid 3 tiden.
Så de var en pärs till förlossning kan säga. Lång tid och mycket smärta men de är klart de var de ju värt när man såg våran Lucas. Men ska inte sticka under stolen med att man är orolig när man väl skaffar en till om de ska bli likadant och om man får förlösas med kejsarsnitt igen för de är något jag aldrig vill göra om igen!! Värsta jag vart med om..
/ Caroline
Kommentarer
Postat av: malin
Grattis till lille lucas!!
Hoppas allt går jätte bra.
Kram Malin
Trackback
